Det började sommaren efter 9:an efter lite övertalning fick jag åka på språkresa i 3! veckor helt själv, utan familj eller vänner till den lilla staden Torquay i södra England, ca 3h från London. 3 veckor kan tyckas vara en kort tid men jag bodde i värdfamilj och det kändes verkligen som att jag bodde utomlands. Men efter 3 veckor var jag så trött på chips och pommes frites och övrig typisk brittisk fet mat såå jag var mer än nöjd över att få komma hem till husmanskost igen. I övrigt trivdes jag i England, visst var det en annan sak att vara på språkresa då dagarna var fyllda av aktiviteter men jag har alltid gillat brittisk dialekt och trots de snabba väderbytena så var det ett trevligt land att bo i!
Efter min Englandsresa stannade jag bortsett från kortare resor utomlands på ön ändå tills efter studenten. Året därefter spenderade jag i Sverige, i Stockholms skärgård på en idrottsfolkhögskola närmare bestämt. Jag insåg snabbt att jag nog var rätt finsk ändå och saknade bl.a. reissumies galet mycket under året. Insåg även att jag ska vara lyckligt lottad över att få växt upp med åländska mejeriprodukter, de är svåra att slå! Att inte få vara ledig den 6.12 kändes också väldigt "fel" och trots att mitt modersmål är svenska kände jag mig inte ändå helt hemma i Sverige.
Jag trodde inte att jag skulle fastna på Åland efter mitt år i Stockholm men det gjorde jag i ca 1,5 år av olika orsaker innan jag vågade uppfylla en dröm. Att jobba som au pair! Valet föll efter olika möjligheter på Luxembourg och huvudstaden med samma namn. Landet var inte helt nytt för mig då jag tidigare varit på en kortare resa dit och i mitt huvud fanns bara fina minnen. Livet i Luxembourg var internationellt, jag träffade mycket människor och ingen var från landet de bodde i. Att sedan franskan tagit över mer än tyskan var inte till min fördel men båda ländernas matprodukter fanns att tillgå - men svenska eller finska matvaror fanns endast att tillgå på Scandinavian Shop! Shoppen som jag ofta fick besöka då min värdfamilj var lika förtjusta i reissumies som jag! Att bo i Luxembourg var även bekvämt när man gillar att röra på sig och göra utflykter, 30min till Tyskland, Frankrike eller Belgien gjorde valen oändliga och trots att landet i sig var litet hann jag inte se allt då även de andra länderna lockade med besök. En sak jag verkligen gillade med Luxembourg var öppenheten mot att man kom från ett annat land, det var aldrig några negativa kommentarer över det, tvärtom till skillnad från min nuvarande hemstad, Helsingfors.
Jag skulle inte i vanliga fall klassa det som att bo utomlands men skillnaderna är ändå fler än vad jag upplevde i Stockholm och därmed känns det ändå på vissa sätt som att bo utomlands. Att det finns förakt och ilska mot finlandssvenskar (Dvs finska medborgare med svenska som modersmål) hade jag hört men inte egentligen insett förrän det blev en verklighet. Att inte våga prata mitt modersmål kvällstid i centrum eller vara rädd för att inte få prata svenska när jag är sjuk och måste uppsöka läkare är saker som gör att jag ibland känner mig som en utlänning i mitt hemland. Nu har jag bott här i ca 2,5 år och visst har min finska förbättrats men jag har ändå börjat vända mina blickar västerut då det känns som att det är där det kommer gå bättre att göra karriär! Men om och när jag återvänder det får vi se, trivs ändå otroligt bra i min svenska ankdammsbubbla här i Arabiastranden där jag bor.
Men nu står alltså Grekland på tur att få vara mitt hem för ca 3 månader, det ska bli otroligt roligt att komma iväg trots att jag inte kan språket, alls. Men jag diggar Grekland, har alltid gjort det trots att jag enbart besökt landet en endaste gång. Jag gillar värmen, att människorna generellt är öppna och trevliga, att de har samma färger som Finland och därmed blått som alltid varit min favoritfärg så gör inte saken sämre! Billigt vin minns jag också att det fanns och på senare år har jag börjat tycka mycket om fetaost också såå bara jag slipper oliver så blir det säkerligen en fin vår i Aten!
Att jag i det här skedet väljer att inte kommentera hur det var att bo i Afrika beror helt enkelt på att det var så nyligen att det inte fått smälta riktigt. Men kortfattat så var även det en upplevelse!
Men var jag bor om 5 år eller ens om drygt 1 år när jag är färdig med mina studier i Helsingfors det vet jag inte och ska jag vara helt ärlig så vill jag inte veta heller. Trivs bra med att inte ha alltför fortskridna planera atm, hakuna matata hörrni - det är ord som är bra!
Jag hade tänkt avsluta med att rangordna ställena, men det går inte. Alla platser har jag bott på av olika anledningar och alla lärt mig något och jag har trivts på alla ställen :) Hoppas dock kunna utöka min lista till iaf 10 platser innan jag fyller 30år!
Andio, som de säger i Grekland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar